Lite förvånad blev jag också att man stängslat i princip rätt över platsen, en tanke är att man kanske använt korset som riktmärke någon gång i historien, att ägor kanske gått fram till korset.
Kanske har inte korset ägnats någon större uppmärksamhet - Ryning var väl vad man idag skulle kunna kalla skattmas - en titel man inte heller idag höjer i skyarna precis.
Dock måste jag säga; korset är underbart vackert! I sin ståtlighet, sin sparsmakade form och med sin påväxt av lav. Det berikade min dag och blev en belöning på en spännande dagstur.
Jag rekommenderar dock att leta rätt på korset antingen från Hallnäsgatan, eller från Lundeby, att till exempel gå in bakom Fattighuset.
/ RED
När möjlighet gavs, vek vi av mer västerut, och plötsligt befann vi oss på en bred sträng, fastare uppbyggd på något vis och omgiven av våtmark på båda sidor. Där våtmarken djupnade till ett korsande dike gick flisor i dagen såsom en stenbro och vi förstod att vi befann oss på en, just det, kunde inte vara annat, en äldre väg.
Det var endast här man kunde stå torrskodd, men det kände även enen och slånen till, så titt som tätt fick vi ge vika ut i blötan för snår som växt sig alltför täta.
Där vägen gjorde en kraftig böj upp mot det vi gissade var Hallnäsgatan, öppnade sig landskapet. Välbetade marker - och där! Där står Rynings kors och stoltserar i solskenet!
Även om Rynings kors slutligen hittades på välbetad och röjd mark, och väl synligt blir det knivigt att ta sig fram till korset. Det är väl hägnat och vi fick offra en skinnjacka under taggtråden.
